Min kärlek till dig är självklar!

Många människor har fått för sig att det är så jobbigt att ha ett barn med Down Syndrom. Barn med Down Syndrom kräver ju så mycket av föräldrarna och aldrig blir de självständiga individer heller. Syskonen till ett barn med Down Syndrom kommer nästan alltid i andra hand och stackarna kommer att känna sig förbisedda och bortglömda hela livet.


Enligt vissa människor så gör en mamma en "god gärning" bara genom att vilja behålla ett barn med Downs Syndrom. Att det skulle vara en självklarhet att älska ett barn med Down Syndrom är för dessa, samma människor mycket, mycket konstigt.


Jag vet inte varför dessa människor ska ifrågasätta den sanna kärleken om och om igen? Min kärlek till mitt barn är så otroligt självklar. Det har den alltid varit, även om den har gått igenom olika faser pga min egna ogrundade okunskap. En mammas kärlek ska inte vara annat än självklar, det ska inte spela någon roll hur barnet ser ut eller hur det beter sig. En mammas kärlek borde inte ifrågasättas på grund av att barnet har speciella behov. Jag kan nästan garantera dig att en mors kärlek till ett barn med speciella behov är av annan natur och kanske till och med lite starkare än den andra kärleken. Det har i alla fall jag fått erfara, och den kunskapen är jag väldigt tacksam över att jag har fått.




Kelle Hampton som driver bloggen Enjoying the small things är en annan välsignad och upplyst Ds-mamma som nu har släppt en bok. I trailern nedan så förklarar hon den tvetydiga känslan i att finna något så vackert i en plötslig sorg, se trailer nedan.