Kl; 22.00
Äntligen har lilleman somnat. Det var utdraget... Många turer hit och dit blev det. Det skulle pussas, sjungas och dansas. Jag låg och tänkte på den där reklamen där pappan ligger och funderar på att skaffa lådvin till ungen..lite i den ligan spelade vi i kväll. Under tiden som J slängde sig på rygg och drog upp sin tröja och skrek killa mage! killa mage! så försökte jag roa mig med att ladda upp en film som vi hade gjort på J`s habilitering under dagen, men videofunktionen svek mig som vanligt.
Jag kände mig allmänt vanlig hela jag där jag låg och var smått irriterad över appen. Allmänt trött, allmänt störig unge, allmänt snorig, allmänt jobbigt. Allmänt vanlig situation. Och det kändes så lyxigt att få nojja över dessa vanliga småsaker på något sätt. Det rullar på nu. Träningen med J går bra. Han hör bra. Han ser bra. Han lär sig fort. Läggningen går (oftast) bra. Han växer som han ska.
Trots att jag så klart hyllar och njuter så klämtar mina varningsklockor för fullt. Har jag slagit mig för mycket till ro igen? Håller jag på att vänja mig för mycket vid att allt går så bra nu och måste skakas om lite snart? Nu måste det ju komma ett bakslag inom en snar framtid? för just nu så har vi det ju alldeles för mycket som en allmänt "vanlig" familj.
Så är det hela livet för oss alla det är bara att hänga med. Men framfört allt: tillåt dej att njuta i nuet och bara få vara "vanlig"!! Massor av kramar till er från mommo o moffa!!
SvaraRaderaHallå Emily!! Lyssna på mamma din. Klok kvinna, det handlar inte bara om att ligga i framkant på all tänkbar träning. Ibland är det skönt att koppla bort det där extra så gott det går och bara vara vanlig. Jag har fått lära att det är då kunskapen sjunker in hos barnen. Ta vara på tiden och njut!!! Kram Agneta
SvaraRaderahihi det är tur att bli påmind om det i bland av två kloka damer ;) Kram på er
SvaraRadera