7/06/2012

Ett Nytt Kapitel



 Idag var det sista dagen på förskolan med Julians resurs Lena, det känns vemodigt att vända blad men han ska ju gå på "stora" avdelningen på nya förskolan i höst och goa Lena kommer att jobba på den lilla. Vi har ju haft sådan tur med henne och det verkar som att vi kommer ha tur med hans nya resurs också. Hon verkar bra och engagerad. Dessutom så kommer Lena att finnas kvar i byggnaden som stöd för den nya resursen, det känns tryggt. 




Trots detta så var det tårar som föll idag , tårar över det fina som har varit, men även tårar av förväntan över allt det nya som ska komma. Det är alltid tufft med avslut, trots att vi inte ser det som det, utan som något nytt och spännande. För oss med vår lilla fågelunge som inte kunde så mycket när han föll ur boet och kröp in på Lillpigan så betydde det allt att just någon som Lena stod där och tog emot honom med öppna vingar. På ett sätt så kan man säga att hon har hjälpt oss att lära honom flyga. För oj vad han kan flyga nu! Nästan lika högt som alla de andra barnen.





Lena har lärt honom saker som jag inte visste att han kunde och han hade förmodligen inte kunnat dem än, utan Lena. Helt plötsligt så kan han klättra själv, ta sig upp för den stora rutschkanan och åka själv nedför. - Titta mamma! och så Svisch!  Jag kan räkna upp flera sådana saker som han har lärt sig på förskolan. Allt på grund av att Lena har stått tryggt bakom och vakat över honom i början. Aldrig har han slagit sig under deras upptåg, han har alltid kommit välbehållen hem till boet igen. Så tacksam.




Alfons Åberg! Favoriten! Självklart så blev avslutningspresenten boken om Alfons Åberg en stor succé!  Tack Lena för Alfons. Tack för dessa år , för allt stöd vi har fått från dig och för all kunskap , men framför allt för all tid och kärlek som du med värme har lagt ner på vår älskade lilla fågelunge. 





1 kommentar:

  1. Nu kom det minsan ett par tårar till.. Goa underbara ni. Det är ni som ska ha tack för att jag fått förtroendet till fulla att ta hand om det mest dyrbaraste skatt ni har. Det kan ej ha varit lätt att lämna över den lilla fågelungen i mitt bo men som den hönsmamma jag är så har jag alltid funnits med Julian, till en början alldeles i hasorna för att schasa undan alla faror men sen backat o backat allt eftersom hans vingar blivit större o starkare! Duktiga Julian har varit så positiv till all vår träning, spontant i leken eller under våra pass. han har sugit i sej allt nytt som kommit i hans väg, så tacksam att få jobba med. Många glädje stunder har vi delat och som avslutats med att vi berömt och tecknat - Va duktig du har varit idag Julian. Nu ska utmaningarna ökas på med större barn och tuffare arbete men jag tror det kommer att gå galant och efter vår vecka tillsammans på nya stället är jag övertygad att du kommer att trivas. Och som tur är finns jag längre bort i korridoren så jag kommer att ha mitt vakande öga kvar, vi kommer ses på gården eller hänga tillsammans över staketet. Vi kommer besöka varandras avd titt som tätt är jag säker på.
    Kommer suga länge på stunden i sandlådan idag då du rätt var det va bröt upp från vår bygglek, tittade mej i ögonen , log och kom o gav mej en stoor lång kram! Den behövde jag så väl Julian <3 Kramar till killen som numera bor i en del av mitt hjärta/ Din Lena

    SvaraRadera