Mitt hjärta slår lite utanför min kropp vid häng med lillen nuförtiden.
Nu är det ingen försiktig liten pojke som jag har i min ägo längre. Nej, nej. Inga små steg här inte.
Stå länge på samma plats och fundera? glöm det mamma!
Den försiktiga bebisen har blivit en supermodig pojke och åker allting, försöker klättra överallt, vill hoppa och hänga i allt han kan komma över. Svingar sig från det ena till det andra med sina små armar som han tycker ska hålla för allt. Snabb är han också, inga spärrar där inte och efter springer jag och hindrar där det hindras kan medan han skrattar högt och tror att han är odödlig.
Och så plötsligt ska han bada - Julan me..
Han som alltid har varit rädd för vatten, förra sommaren till exempel så stod han och huttrade vid vattenbrynet, höll mig hårt i handen, gick bara längre ut om jag bar honom och hoppade missnöjd upp i min famn så fort vattnet nådde våra midjor.
Denna sommaren vill han inte hålla handen, nej, han ska hoppa i direkt från bryggan...på den djupa sidan!
Här hade jag övertalat honom att gå i ifrån kanten istället för att hoppa. Det var superkallt i vattnet, men han brydde sig inte, huuue sa han bara, knep ihop läpparna och gick längre ut, medan jag stannade kvar till ankelhöjd. Jag badar inte om det inte är varmt i vattnet. Men jag har en känsla av att jag får försöka komma över det, då jag tydligen har en vilding som kommer vilja bada och simma långt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar