Att lära sig att dansa i hagelstormen

Livet handlar inte om att låta stormen passera utan att lära sig att dansa i regnet. Ordspråket ovan är fint och sant men väldigt svårt att leva efter i bland om vi ska vara ärliga. Varför? Jo, för ibland är de där mysiga regndropparna och den fläktande vinden en hel jävla hagelstorm. Eller hur? 

Den bistra verkligheten är att jag spenderade hela förra natten på golvet i badrummet med håret i hög tofs på huvudet och satt i perfekt parallell till toaletten så att jag så snabbt som möjligt skulle kunna skjuta upp locket när det var dags för ännu en omgång. Den bistra verkligheten är att vinterkräksjukan är här. 

Av vinterkräkans alla symptom så är extrem trötthet det ena,. Ehhhhh. Tillåt mig småle lite som Jack Nicholson i The Shining. Som att vi i denna familjen inte var trötta pre kräksjukan? Den bistra verkligheten är att vi nu måste skjuta på Julians operation då kopporna inte har försvunnit helt tills Måndag och vi säkert kan vänta oss (minst) en omgång med magsjuka till i familjen framöver. Så vi får helt enkelt sukta efter våra sömninjektioner ett tag till. Tyvärr.

Så här ser det ut på köksbordet varje år i Januari för en Ds-mamma, och ju äldre ungen blir desto mindre plats blir det att ställa tallrikarna på. Den bistra verkligheten är att jag inte har hunnit köpa en kalender för 2013 än, vilket resulterar i ett köksbord som knappt lämnar någon ren ruta kvar alls. Jag tror jag la mackan på Folktandvården i morse förresten.

Den bistra verkligheten är att det är så stökigt här hemma att vi snubblar och fastnar i de gigantiska dammtussarna som har vuxit sig så stora att de nu ser ut som stora tumble weeds som blåser omkring.. Hade jag lyckats dansa i denna storm så hade jag glatt hoppat över dessa eller rullat med och sjungit We shall overcome eller i alla fall fått mig lite energi av det dåliga samvetet och prestationspressen och åtminstone sparkat in bollarna under soffan. 

Det är så stökigt här hemma just nu att en människa på 300 kilo lätt skulle kunna hoppa hoppborg på klädhögarna på golven utan att slå sig det minsta. Tvättstugan tänker jag inte ens ta upp för där kommer jag inte in. 

Så vi dansar inte så mycket här hemma just nu. Vi väntar mest på bättre tider.

Jag knyter upp håret och förbereder mig inför natten. Om lillen är punktlig så börjar första vaken-passet vid 1.00. Sedan så rullar det på och så ska jag hinna klämma in någon spya mellan det också så..God Natt kära vänner. (Ursäkta för den bistra karaktären på detta inlägg men verkligheten borde inte döljas)

Puss!