Ett av världens främsta handikapp är fördomar

Ibland utser myperfectbaby.se en vardagshjälte på  facebook.

Det kan vara en twitterkommentar, en facebookuppdatering, en god gärning, en artikel, en blogg eller ett företag med en bra idé. Det kan vara något enkelt eller något med mer jobb bakom, men hjältarna är alltid de som (ofta utan att själva veta om det) ökar kunskapen och medvetenheten i vardagen. De är nämligen dessa människor som gör att man börjar tro på mänskligheten igen! 

Vi gör detta eftersom vi vill uppmärksamma allt bra som folk tycker och tänker om våra funkisar. Ofta så går man på som en bulldoser mot orättvisorna och i den kampen så glömmer man bort att hylla det fina som faktiskt görs och tänks. Det som lyfter upp istället för att tynger ner.

Idag så länkar vi till bloggen som skrivs av dagens vardagshjälte Niqué Eriksson. Gå gärna in och läs den. Inlägget som vi nominerade kan du läsa nedan i sin helhet.

Hon var så enkel

När jag var riktigt liten så hade jag en vän som hette Maria. Hon brukade komma och knacka på min dörr tidigt på morgnarna och glatt fråga - och svara åt sig själv - 'Ska vi leka? JA!!'

Jag beundrade Maria för hennes glada och positiva sätt och hennes förmåga att aldrig se något hinder utan bara möjligheter. Jag tyckte om Maria. Jag umgicks hellre med henne än med andra barn för hon var genuint snäll och försökte aldrig bevisa något genom att hävda sig själv. Hon var som hon var. Hon hade ett rättframt sätt och var rättvis, rättvis rakt igenom. Jag avundades henne ibland och kommer ihåg att jag - på ett litet barns vis - fantiserade om att ha henne som min fru när vi blev gamla. Hon skulle vara allt annat än som min mamma som var oberäknelig och hade häftiga humörsvängningar emellanåt och oftast var nära på allt omöjligt för henne.

Då visste jag inte att det fanns något som hette handikapp, jag visste inte vad utvecklingsstörd betydde, Downssyndrom var ett ord jag inte ens klarade av att uttala.

Idag förstår jag att "min" Maria hade Downssyndrom och tanken slår mej - 'Är det verkligen ett handikapp eller är det vi andra som är handikappade som skapat en värld full av krav och förväntningar anpassade efter vår inbillade förmåga? Enkelheten är ju undvikligen enklast och Maria var så enkel, lösningen var så glasklar då hon tog sej ann ett problem, själv komplicerade jag saker genom mitt sätt att tänka. Var det jag eller hon som var handikappad? Är vår värld eller deras värld handikappad? Vem borde ta stöd av vem?'

Det var många år sedan jag och Maria kom ifrån varandra och tyvärr minns jag inte ens (i min komplicerade hjärna) om hennes namn var Maria eller om hon hette något annat.

Men jag minns så enkelt allt var tillsammans med henne.

Ett av världens främsta handikapp är fördomar och då vi tror oss vara bättre än andra. Hade vi alla varit en åttondel som Maria så skulle det inte funnits krig i världen, ingen sorg, inga maktkamper bara en massa skratt och äventyr.