Ännu en milstolpe har nåtts

Jag tänkte i detta inlägg summera påsken som varit och lägga upp en liten film och lite kort och så där och ja filmen kom upp och han är fortfarande världens sötaste, artigaste unge på den där filmen och det är också stort. Men allt det där utklassades så totalt av en så kallad milstolpe som tog plats ikväll innan läggning.

Jag svävar fortfarande på små rosa moln.

Vi körde de vanliga rutinerna vid läggdags. Julian sov lite i vagnen under dagen idag plus sommartid på det. Så det blev saga efter saga och sen en massa plötsliga behov från lillen som uppstod enkom för att skjuta upp den oundvikliga sömnen. Därför sa jag blankt nej när han bad om att få gå på toaletten. Han sitter ändå bara där två minuter utan att göra något, skrattar och så få man krångla på blöjan igen. Han brukar lyssna på mina nej, men ikväll så bad mig envist: - Kissnödig, mamma. 

Okej då. In på toa. Hämta pallen, fälla ner lilla locket på handikapps-anpassade toaletten, ner med blöjan och brallan och så ett stadigt tag om handtagen. 

Det såg ovanligt stabilt ut. 

Han pekade på tidningarna på golvet och förklarade att han skulle läsa lite. -Precis som pappa...Vi skrattade båda två och lillen fick sitta kvar ett tag med tidningen. 

Då. Plötsligt. Ett långt ljudligt skvalande i toalettstolen. Jag tittar på Julian som bara ler och ser så där självklar ut som om han alltid har bemästrat denna efterlängtade kiss-teknik, men inte bemödat sig med att berätta för oss. När han var klar så torkade han sig, hoppade ner från pallen, spolade och tog tidningen under armen och gick ut. 

Jag satt kvar på golvet helt paff men med en underbar känsla av frihet i mitt bröst. Mitt barn kommer förmodligen någon gång att kunna bli torr på dagen och det kanske inte alls är så hopplöst eller ligger så långt in i framtiden som vi trodde.