9/06/2013

Fredagsmys och mångfald







Till de kulinariska dofterna av min älskade sambos matlagning ute i köket denna fredag, så slår jag mig ner med bloggen ett tag. Den har fått stå undan igen, men denna veckan har varit helt fulltecknad med förskoleflytt och inskolning på skolan för J och hans kompisar. Alltså, Julians förskola ligger numera på skolan. Något som vi, trots skepsis i början, tror kan bli riktigt bra i längden. Fina lokaler, matsal och engagerad personal, tre viktiga punkter som har klaffat i höst.

Men trött blir man av allt detta nya. Vår lilla kille är så pass fin i kanten att han skärper sig på dagen och sedan kommer alla känslor och intryck ut hemma på kvällen och morgonen. Därav min frånvaro här och närvaro hos honom, i hans tankebanor och i hans fantasivärld som har utvecklats och som det är en ära att få följa. Vilken stor och smart kille vi har fått. Stoltheten bara rinner över gång på gång. 

Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har fått denna kloka, fina kille och jag är så tacksam för hans framsteg. Sjumilakliv varje dag. Det går fort när han får rätt hjälp och stimulans. För tillfället av sina kompisar men även förstärkt av bästa nya resursen.

Framtiden ser ljus ut. Jag drömmer precis som mitt lilla hjärta om att han ska få gå i vanlig klass, få ett jobb...ta ett körkort.

-Julian kan köra bilen. Ratten svänger, höger, vänster.
Den lilla kroppen lutar sig åt rätt håll vid rätt ord. Han kan det där bättre än mig.

På tal om jobb och inkludering i samhället så tänkte jag skriva lite om ordet mångfald och vad det betyder för mig och varför jag känner att våra älskade funkisar har förbisetts en plats i detta samhällsbegrepp. Ämnet är viktigt och aktuellt både för samhället och för mig personligen, jag har även i dagarna helt oväntat blivit nominerad som en av finalisterna till årets Mångfaldshjälte 2013. Jag visste knappt om att priset fanns, och jag blev så ofantligt glad och rörd för att någon har uppmärksammat mig och mitt jobb. Håll gärna tummarna för mig på måndag är ni söta! 

En självklarhet för mig och många med mig, men inte i samhället i stort, är att mångfald berikar och att fördomar och okunskap utplånas i möten. Att få möta människor av alla dess sorter är viktigt för ökad förståelse.

För våra funkisar så tror jag tyvärr att "annorlundaskapet" börjar redan i skolan. Funkisar placeras ofta i särskolan som ligger i en annan byggnad eller på annan våning än klasskompisarnas lokaler. Så var det på min tid och jag har frågat mig omkring och förstår att det ofta ser ut så fortfarande. 

Att många barn behöver den extra hjälp som en särskola kan erbjuda för att lyckas utvecklas och nå sina mål har jag absolut inga problem med, men varför ska den extra hjälpen för dessa barn ofta resultera i hej, jag är utanför?

Enkla och faktiska förslag till förändring kan vara ett grupparbete klasserna och särskolan emellan, kanske om en persons funktionsnedsättning? Vad innebär det att ha en diagnos eller ett syndrom, till exempel? Vad kan kompisarna göra för att underlätta i vardagen för klasskompisen? 

Jag vet att inkluderingsjobb bedrivs i vissa skolor, men långt i från alla. En redovisning tillsammans klasskompisar emellan är väl inte för mycket begärt? Här är det ofta upp till lärarna att med små medel lyckas skapa en skola för alla. Därför så skulle det behövas någon slags lagstadga för lärarna att luta sig tillbaka på. Mångfald behövs i arbetslivet men även i skolvärlden och i fritidsaktiviteter. 

Vad jag har förstått så jobbar många företag idag för jämställdhet och mångfald. 

I arbetslivet så uppmärksammas ofta etnicitet och kön som något som ska inkluderas. Det som då mäts i dessa företag är andel anställda som är män och kvinnor, svenskar och invandrare. 
Punkt. 

Varför har då våra funkisar trillat bort från detta mångfaldstänk? Borde inte de också inkluderas? Är det inte det som mångfald handlar om, att jobba för att alla sorter ska få plats? 

Nästan alla grupper som ingår i mångfaldsbegreppet möter i mer eller mindre utsträckning diskriminering och kränkande attityder i arbetslivet. Men våra funkisar får många gånger inte ens stå med på listan. Så skriv om och skriv rätt, det handlar om etnicitet, funktionsnedsättning, kön, könsidentitet/könsuttryck, sexuell läggning, trosuppfattning och ålder.

Bra saker

Ett underbart intiativ från Riksförbundet Attention och Misa AB är konferensen Mångfald och företagande som du kan läsa mer om här.


Ett företag som mäter och effektiverar innovationen på arbetsplatser är DiversityIndex







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar