Nu går jag.
Mamma har sett mig ta små, trippande ,vinglande steg, men hon har inte riktigt trott på att jag skulle kunna gå en längre bit, inte flera steg i taget. Det kanske skulle vara att hoppas på för mycket? tänkte mamma. Kanske skulle det inte bli så mycket mer än de där tre små, trippande, vinglande stegen, på ett långt, långt tag framöver? På dagis så tog jag 14 steg, fast då var inte mamma där. Men nu har mamma också fått se, att jag går.
Nu går jag. Flera steg i taget.
Ibland underskattar jag din förmåga, sa mamma, med en tår i ögat.
Love,
Åh så mysigt med små trippande steg hemma, vilken duktig kille! Kram Malin
SvaraRaderaÄlskade Julian, Vilka framsteg du gör!
SvaraRaderaPuss o kram mommo och mofa
Åh så härligt! Väntar med spänning på att Elsa ska släppa taget hon oxå!/Tove
SvaraRadera