När du vill vara dig själv för en stund.

Kommer ni ihåg den där klassiska reklamfrasen, -” Jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också” ja, den kan ni ju omöjligt ha missat? Men idag funderar jag över vad jag egentligen är? Är jag mitt jobb och även mamma, eller är jag en mamma med ett jobb?  Jag vet, det låter fumligt det här, men den där frasen är så talande, för när man blir mamma, så är det endast det man är, till en början, sen kommer massor av andra saker in i bilden också och då börjar man nästan undra lite hur man ska få saker att gå ihop med mammarollen. Jag blev ju mamma, räcker inte det liksom? Ska jag vara karriärs kvinna nu också?  Jag har ju ett funktionshindrat barn, ett helt hus att städa, fullt upp med min träning för att få tillbaka min gamla kropp, är inte det jobb nog? Nej, det är det inte, för så ser inte livet ut, om man inte är en lyxhustru i Hollywood. Eller väljer att ha en knaper ekonomi resten av livet. Först var jag Emily, sedan blev jag mamma och nu ska jag vara både Emily och mamma, med ett jobb, med ett hushåll att ta hand om, med lån och bil och katt etc.  Det är svårt.  Och för att göra det ännu lite mer komplicerat så är jag inte bara en vanlig mamma, jag är mamma till ett funktionshindrat barn.  Ja, ni förstår varför jag blir så splittrad. Men som jag skrev till en kollega i ett mail i dag, jag tar en paus ifrån detta dilemma i kväll och sätter mig på kyrkbänken i Leksands kyrka och beskådar ett vackert luciatåg, för då behöver jag inte tänka någonting, då kan jag bara sitta och vara. Mig själv. För en stund.

Love,