11/02/2011

Min sanning



Jag tänker i detta inlägg förklara vad som har hänt för personer som är involverade i detta. Om du inte känner mig så får du själv döma, känner du mig så vet du säkert redan vad det handlar om. Men jag vill ge min syn på problemet, så som jag ser på det.

I mitt jobb så spenderar jag väldigt mycket tid på olika forum och på olika sidor på nätet. Jag trivs med detta för att det betyder att jag kan möta människor från hela världen, och jag tycker om att möta människor och att få ta del av deras historia. Men det finns även en baksida med dessa gränslösa möten i skrift. Alla människor är inte ärliga i det dem skriver, och pga att du inte ser eller känner denna människa som du skriver till, så kan du bli sårad av falskspel. Detta inlägg handlar om falskspel, och systematisk vuxenmobbning? från en annan äldre ds-mamma i Dalarna, som har pågått under en längre tid. Jag har inte varit med om detta sedan högstadiet så jag kände inte igen tecknen (eller så har jag bara ignorerat dem)  förrän en vänlig själ påpekade för mig att allt kanske inte stod rätt till med dessa konstiga kommentarer som jag fick. Det hade varit helt okej för mig att lämna detta och gå vidare om det inte hade varit för att det handlar om en människa som befinner sig "överallt" på de sidor som jag befinner mig på. Detta handlar alltså om en annan mamma som också har ett barn med Down Syndrom (ett underbart barn förövrigt som inte har något med detta att göra) . En mamma som är vuxen och som borde veta bättre. Jag hade önskat så att hon hade kunnat sluta med sin "häxjakt" så jag hade kunnat gå vidare, men så fort jag skriver något så lämnar hon en nedvärderande kommentar åt mig i fältet under. Tro mig, jag har försökt att ignorera detta länge.

Historien börjar redan när Julian föddes. Det fanns då inget nätverk alls i Dalarna. Jag hade ett stort behov av att få prata med andra föräldrar och ville därför starta ett nätverk. Jag hade i samma veva fått kontakt med denna mamman till ett äldre ds-barn, hon verkade insatt på alla forum och jag tänkte då att jag kunde ta hjälp av henne för att få tips och råd angående Nätverket. Hon berättade då att hon och en annan mamma till ett äldre barn hade funderat i flera år på att starta ett, och någon vecka efter att vi hade pratat om det så gjorde dem slag i saken, utan att säga något till mig. Men jag tänkte då att det kunde vara skönt att någon annan styrde upp träffar och liknande eftersom jag hade så mycket annat att tänka på ,så jag lät det vara. Men sedan hände det inte så mycket mer. Jag gav förslag om träffar och försökte så gott jag kunde att söka upp föräldrar på egen hand. Det var då jag startade mötesplatsen pga att jag kände mig ensam och jag ville ge andra föräldrar en chans att hitta det jag själv letade efter. I samma veva så började kommentarerna komma från den andra mamman, det kunde handla om mitt jobb, min blogg , min webbshop, min uppfostran av Julian och att jag var med i intervjuer i tidningar osv.  Någon gång hackade hon på mig om att hon hade i allafall ett "vanligt" jobb, och slet inte ideellt för någon mötesplats som ändå inte skulle leda någonvart. Hon har motarbetat mig på olika sätt, men jag tänker inte dra alla gånger här, för då skulle ni behöva läsa hela dagen ;) Jag tänker bara på vilken energi det måste ha tagit för henne, och tänk om hon hade lagt den på något konstruktivt istället! Vilka underverk hon skulle ha kunnat uträttat!

Just nu känner jag mig i allafall så pass stark att jag kan skriva om detta, men det var hemskt att som nybliven driven ds-mamma behöva kämpa mot de "äldre" (hon fick ofta någon eller några med sig") som trots allt borde ha stått bredvid mig och mitt jobb för oss ds-föräldrar. Men jag tänker inte ge upp! Jag vet att det kommer fler och mer avundsjuka längs min väg, och jag vet att det kommer att göra mig ledsen, och kanske vilja få mig att sluta med det jag gör, men jag tänker inte ge mig! Jag ska kämpa! Jag säger inte att jag är perfekt , jag säger inte att jag aldrig gör något fel, jag säger inte att jag aldrig dömer någon, inte att jag inte känner avundsjukan riva i min kropp i bland. Jag gör och känner allt det där. Men jag försöker verkligen, att inte göra det. Jag försöker så gott jag kan att visa respekt för mina medmänniskor. Och jag vill att mina medmänniskor ska göra det samma mot mig!

Den här "konflikten" har absolut inget med er underbara bloggläsare att göra och jag ber om ursäkt om ni tycker att detta inlägg inte passar här på bloggen. Men jag kände att jag var tvungen att förklara mig för en hel del personer som har tagit del av smutskastningen . Och bloggen är min källa till utlopp. Så jag hoppas att ni fortsätter att komma till mig och att vi tillsammans fortsätter lösa problem, hitta människor, delar länkar och tips och sprida glädje till varandra, varje dag, både på bloggen och på mötesplatsen! 

Dem flesta av er läsare, följare, föräldrar och andra är underbara individer och till alla er som läser, uppmärksammar, mailar och kommenterar här, vill jag bara ge en stor varm kram och ett stort tack för att ni följer mig och Julian och jag hoppas verkligen att vi får många fina år tillsammans!

THE SKY IS THE LIMIT!!!!!!!




14 kommentarer:

  1. Hej fina du och all heder till dig som vågar ta upp detta på just din blogg!

    Det är glasklart att det handlar om ren och skär avundsjuka som resulterat i mobbning, för det är just det det är!
    Jag kan förstå att detta är tungt för dig att få stå ut med, eftersom dina avsikter med det du har valt att arbeta med har varit goda, inget annat.
    Jag brukar säga, att det "finns folk till allt", och denna kvinnan verkar inte veta bättre, och måste, som jag ser det, lida av en dålig självkänsla och mer därtill.
    Hon väljer själv den väg hon vill gå, och du har valt din rätt och slätt.

    Fortsätt gå, Emely - gå den vackra vägen, dela med dig av det du kan, det du upptäcker på vägen. Fortsätt utvecklas med din goa son!

    SvaraRadera
  2. Hej! Du gör ett fantastiskt jobb och jag har många gånger undrar varför du inte reagerat tidigare på kommentarerna. Även jag som helt utomstående kan ju se avundsjukan som finns. Lycka till i fortsättningen!!/Jenny

    SvaraRadera
  3. Skit i dom gamla häxorna! Jag blir ledsen att höra det. Vad beklagligt att du får stå ut med så mycket skit från missunsamma folk. Jag förstår hur tungt det måste vara som måste försöka skydda dig själv från de idioterna. Du är så stark och jag beundrar dig för vad du gör. Fortsätt och lev ditt liv bara! Jag har vetterligen inte sett något annat forum som är så öppen, ärlig, och som delar med sig av sitt hjärta så fritt som ditt plus alla vi andra som också får göra det och låta sin röst bli hörd är så lärorikt och fantastiskt. Bättre att hjälpa varandra än och vara hatiska mot varandra, tyvärr så möter jag själv också avundsjuka och har fått kämpa mycket i motvind när folk borde hjälpa en istället så skulle livet varit så mycket roligare och enklare. Kram!

    SvaraRadera
  4. Det är ju exakt det bloggen är till för (tror jag) att dela ALLA känslor som inträffar.
    Jag har ocksa vart med om liknande och ibland, speciellt om man tagit steget och fragat en 'känsligare' fraga om nagot man kanske inte ville dela med sej av ibland. Neggiga kommentarer kan va riktigt sarande, speciellt i sadanna tilfällen.

    Men som jag sa till dej igar sa ska du va SUPERSTOLT över allt du gjort och över all kunnskap, networking och kärlek ditt arbete sprider med sej!

    Jag är iallfall stolt över att känna dej:)

    kramelikram

    SvaraRadera
  5. Blond ung fin tjej som driver sina hjärtefrågor öppet, och dessutom kan erkänna brister och "mörka tankar" offentligt! Hualia måste vara en modern häxa...;) att inte alla bara kan beundra detta mod är för mig en gåta! Kör så det ryker! Du e duktig!

    SvaraRadera
  6. Du är en grym mamma och att gå in och läsa på din blogg eller att gå in på mötesplatsen ger mig massa energi dom dagar då man inte alltid känner sig på topp! Du inspirerar! Fortsätt med det du gör! Kram!

    SvaraRadera
  7. Hej Emily!
    Jag är absolut avis på Ditt engangemang och energi. Jag vill också. Tycker Du är kanontjej. Jag läser vad Du skriver och deltar i Dina frågor flera gånger i veckan, Du har den trevligaste mötesplatsen jag hittat på länge.
    Tillsammans med min avensjuka känner jag en enorm glädje för Dig. Det är så underbart när någon lyckas som Du. Stor kram Agneta

    SvaraRadera
  8. Måste passa på att fråga varför "Äldre" mammor klassas som häxor? Man kan ju ha olika åsikter utan för den skull vara en häxa.

    SvaraRadera
  9. Fortsätt med din blogg och ignorera de som är negativa. De kommer alltid att finnas omkring oss, men det är upp till oss positiva att välja hur mycket de ska få påverka våra val och våra liv. Fortsätt att dela med dig av dina funderingar och tankar för de inspirerar och ger styrka! Även för oss som inte har barn..än ;) Du är bäst allra käraste syster!

    SvaraRadera
  10. Jag har inte alls varit med på något forum, men jag reagerade på namnet Perfect baby på din Facebookgrupp. Jag fattar nu att du menar tvärtom men i dagens samhälle som lider av en stor hysteri av att allt ska vara perfekt känner jag att det spär på.
    Visste inte om att din blogg fanns =)

    Jag är också äldre mamma - dock med litet barn - och jag tycker det är synd att du drar alla över en kam. Lite bitchiga måste vi nog alla vara ibland mot myndigheter osv =)
    Självklart är nätmobbing inte ok - nånstans.
    Nåja lite bludder från mig.

    SvaraRadera
  11. Hej Helen! Tack för din kommentar! Jag drar absolut inte alla över en kam. Jag var bara besviken över att någon som skulle kunna leda vägen för en yngre mamma missbrukade sin roll så mycket. Självklart så måste vi vara bitchiga mot myndigheter! Inte lite, utan ganska mycket. ja har många gånger sagt att jag tycker att jag behöver hårdare hud, på gott eller ont? kanske min älskling kan lära mig det? Kram!

    SvaraRadera