I Torsdags så hade jag och mitt guld en heldag för oss själva. Vi gick på stan, vi gick och fikade och vi gick till Öron-Näsa-Hals-och testade Julians hörsel. Sedan gick vi vidare till Max och åt hamburgare och drack läsk. I sedvanlig ordning så fick vi lite blickar riktade åt vårt håll, kanske eftersom Julian fortfarande inte äter själv och folk undrar varför? På dagis så börjar också en del frågeställningar komma från de andra barnen i gruppen; Varför dricker Julian ur sugrör jämt? Varför kan han inte dricka som vi? Varför blir han matad? Etc, etc. Självklara frågor om annorlundaskap. Men barn är förstående och än så länge så godtar dem det enkla svaret att han helt enkelt inte kan och följdfrågorna lyser med sin frånvaro, men jag vet att de kommer att komma framöver. Men just nu så svarar jag bara att alla är olika, och det duger gott åt barnen. Bra så.
I Torsdags så var jag i allafall en lycklig mamma som fick en fin gåva. Julian hade perfekt hörsel, han behövde varken hörapparat eller några rör inopererade (för att motverka vätska i trumhinnan) just nu, och det väger upp både oförmågan att äta själv och frågor och okunskap kring detta. En väldigt fin gåva till en mamma. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig till nästa år. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar