1/27/2013

I en sal på lasarettet




Jag studerar droppstången. Så fort jag vänder mig om och vrider på armen så slutar den lilla magiska droppen att droppa, och då måste jag vända tillbaka igen och så hamnar jag i den där obekväma positionen som det svårt att sova i.

Jag brukar inte sova med dropp, men jag är inte heller hemma i min egen säng.

Blev inkörd med feberkramper och frossa och andningsbesvär i dag efter lunch, förnedrades i tre timmar på akuten av diverse aktörer som tog blodprov, lämnade kateter, klädde av mig och satte på mig den otroligt smickrande vita sjukhusrocken. Doktorn gissar på influensa. Imorgon vet vi med säkerhet.

Jag tänker på alla er som är riktigt sjuka och inlagda ofta, och vilken tur vi har haft som har sluppit det i vår familj. Om jag får sova i egen säng imorgon natt så lovar jag att aldrig mer gnälla över en vanlig förkylning. Eller över att svansbarnet tar alldeles för stor plats i vår skruttiga säng. För den är inte alls skruttig, den är stoor, skön och varm och alldeles, alldeles underbar...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar