11/18/2013

En del av vår sömnresa


Även om vårt liv med Julian är helt underbart så finns det ju såklart saker som är jobbiga också. För oss så är det sömnen som är och alltid har varit vårt största problem. Som jag säkert har skrivit här på bloggen förut så har vi alltid haft problem med att Julian vaknar flera gånger under natten och alltid har gjort. Han har sovit en hel natt i sin egna säng en gång sedan han föddes. 

Vi har lekt detektiver och luskat och läst och frågat. Ringt runt, stått i kö, bokat tid, bokat av. Blivit ifrågasatta och stöttade. Vi har slitit vårt hår, gått varandra på nerverna av trötthet och drunknat i känslor av hopplöshet. 

Bara för att summera allt så ser vår resa i korthet ut som så att vi började med att prova bolltäcke, men bytte till kedjetäcke som passade J bättre. När det inte hjälpte helt så fortsatte vi med att skrapa polypen, det blev inte heller mycket bättre, så vi åkte till Karolinska för sömnregistrering för att kolla obstruktiv sömnapnè, vi har fortfarande inte fått resultatet därifrån, men fick veta av sköterskan på plats att han knappt kom in i djupsömn och var väldigt lättväckt, vilket vi redan visste. 

Vår senaste tanke (efter att ha pratat med en annan ds-mamma) är att boven i dramat kan vara reflux. Därför måste vi få igenom en ph-mätning. Om det skulle vara reflux så är det enda som behövs några droppar medicin i kvällsmaten innan läggning. Så det är ju lätt fixat.

Men vi vet inte. Det är det som är det jobbigaste, att inte veta vad det är som vårt barn upplever som så jobbigt under natten. 

Utredningen fortsätter...

Alla sömnlösa nätter har iallafall gjort att vi behöver avlastning. Mycket mer än en helg hos farmor och farfar då och då. Även om vi är tacksamma för all hjälp som vi har fått och fortfarande får ifrån dem, så vill vi ju att dem ska kunna vara farföräldrar i första hand och inte vår enda livlina. Därför sökte vi genom Lss först avlastningsfamilj men det tog sådan tid att hitta så vi valde korttidsboende istället.

Första gången som Julian sov över på korttids efter inskolning var otroligt jobbig. För mig. Inga föräldrar vill ju behöva lämna bort sina barn. Men Julian klarade det galant! I lördags så var det andra natten som Julian sov över där själv. Otroligt nog så hade han sovit till klockan 8.00! vilket aldrig har hänt här hemma. Han hade vaknat under natten som vanligt men inga tårar eller utbrott. Allt hade gått väldigt bra och det var en otroligt stolt mamma och son som återförenades vid hemgång. Att det går så bra på korttids är en otrolig lättnad för oss som då kan få sova ut en hel natt. 

Det var lite om vår längtan efter sömn och vår resa för att så småningom få mer av den varan ;) 

Nu ska jag gå och ringa till Öron Näsa Hals och fråga vart vårt sömnresultat från KS har tagit vägen...hmmm..

På återseende kära vänner...


Ett litet tips!

Vi har en pågående tävling just nu på vår facebooksida, så kolla gärna in den och gilla och kämpa med oss för en värld för alla barn! 

https://www.facebook.com/pages/MyPerfectBabyse/161087227277618


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar