Lika mycket sport-med eller utan funktionshinder

Det blir ofta mycket funktionshinder och lite sport när elitidrottare med funktionsnedsättningar skildras i medierna, vilket nästan bara händer i samband med Paralympics. Men kanske håller detta på att ändras? Igår kväll invigdes paralympics och till läktarna i London är drygt två miljoner biljetter sålda.

Visst har utvecklingen gått framåt för handikappidrotten; fler och fler får upp ögonen och flera små lokala idrottsgrupper startar upp runt omkring i Sverige. Det är en fin utveckling. Kanske en utveckling som gruppoende och liknande borde ta efter. Tydligen så fokuseras det inte så mycket på sport och hälsa på dessa boenden och funktionshindrade får ofta lida av övervikt och hälsoproblem till följd av fet mat.

Förr i tiden så misstog många människor handikappidrotten för att vara någon sorts rehabilitering och absolut inte någon "riktig" idrott.  I media blev de funktionshindrade idrottarnas prestationer något som de gjorde för att övervinna sin funktionsnedsättning.  



Jag minns på 90-talet när det var mer ett kul fenomen att vi kunde simma, berättar David Lega, svensk paralympisk legendar i en artikel i SVD

Idag känns det dock som att samhället och media börjar ta denna idrott mer på allvar, utvecklingen har gått framåt och intresset har ökat för handikappidrotten, fler och fler får upp ögonen och flera små lokala idrottsgrupper startar upp runt omkring i Sverige.

Kolla gärna in sändningarna från Paralympics på SVT här

Upp och ner-gympa för unga med särskilda behov



Börja gärna tidigt.  Upp&ner-gympan är ett bra exempel på gympa för barn med funktionshinder och utgår från barnens individuella möjligheter till fysiska aktiviteter med avsikt att skapa sunda vanor vad gäller regelbunden träning på lagom nivå och under roliga tillrättalagda former. Bildkälla 


Ps.Har du ett funktionshindrat barn och går på UppochNer? berätta gärna hur det går och i vilken kommun du bor i och vad ni har för ledare. Annars då? Vad gör du för träning med ditt barn i vardagen? Simmning, ridning, fotboll etc? D.S

Odugliga funkisar?-Eller på lika villkor?

 Åh.
Jag tycker att det är så synd att det fortfarande är så många som jobbar ideellt runt våra barn. Med goodwill, ideella föreningar, projekt och stipendier så kommer vi ingenstans! Vi skapar en vi-och dem-zon som utfodrar folks fördomar dagligen.

Det är som att erkänna att vår målgrupp är mindre värd och att vi inte behöver pengar för att leva. Skulle vår samhällsgrupp på något sätt inte behöva leva på lika villkor?

Visst, jag förstår att det kan kännas tryggt att tillhöra en förening eller ha slutna grupper, och att det känns tabu att tjäna pengar på människors livsöden. Men nu finns vi ju här eller hur? Och vi kräver ju samma sak som alla andra. Varför ska vi inte kunna få leva inkluderat? Vi måste UT i samhället för att folk ska förstå och vi måste ta betalt för våra kunskaper. Vi kan inte sitta kvar i 70-talets bruna-mönster-tapets-klädda-rum och diskutera och ge kunskap för en gratis kaffe och en bulle. Nej, vi måste KRÄVA vår rätt. Precis så som vi kräver den hos kommunen när vi vill ha bostadsanpassning, eller när vi kräver att våra barn ska få assistent på skolan, eller när vi kräver att folk ska förstå hur vi har det. Ut och visa hur vi har det!

Varför tror ni att våra funktionshindrade tonåringar blir deprimerade, mår dåligt och är "lata". Det är såklart för att de inte är behövda på arbetsmarknaden bland annat. Vad skickar vi ut för signaler egentligen till våra funkisungdomar? De får ju sin dagersättning även om de endast sitter och spelar tv-spel hela dagarna och inte gör någonting. Men de behöver ju inte göra någonting? För de kan ju inget? Det sätts inga krav på dem. Det samhället inte fattar är att de skulle tjäna på att låta våra barn jobba. Men det kostar tydligen samhället för mycket pengar för att kunna lyckas få till en bra metod för att sätta dessa krav på funkisarna. Eller är det bara för obekvämt att tillsätta en sådan metod?

Nej, då är det mer bekvämt för kommunen att dela ut dagpeng till oduglingarna och att tillsätta en redan utarbetad funkismamma till att gratis hålla i alla existerande fikagrupper och träffpunkter för ungdomar och föräldrar och anhöriga. Och den utarbetade funkismamman biter ihop och gör det. Varför? Jo, för att det är ett livsviktigt stöd för många och utan det stödet skulle livet vara mindre värt att leva.

Jag är mamma, jag hinner inte vara smart

Visst blir man avsevärt trögare efter att man har blivit mamma?

Man har liksom inte tid att gå och tänka ut några smarta citat längre. Som förr, när man kunde gå och dra benen efter sig och klura på meningen med livet en hel dag, eller droppa smarta filmrepliker titt som tätt i olika konversationer. Jag gör ett försök i bland till att se någon film med substans, men jag kommer bara halvvägs, sedan sover jag, jag minns knappast några tuffa repliker, jag minns för fasiken inte ens något av filmen jag just har sett. Att hinna läsa ut en hel bok någon gång kan du ju bara glömma, än mindre att hinna skriva ner något själv, för precis när du kommit på den där jättesmarta meningen som faktiskt kommer att förändra världen, ja då är det en väldigt krävande liten arbetsgivare i din närhet som pockar och noterar att din 10 minuters rast faktiskt är slut. Succsessivt så hjärntvättas vi mammor in i zombiemode, trots att alla våra arbetsuppgifter måste gå i 190 ifall vi ska hinna med allt som ska göras under dagen. Hur går denna "konspiration" då till?

Jo, efter att vi har fått barn så befinner vi oss i den där välkända "bubblan", vi mammor har alla befunnit oss där, på olika sätt. Vi blir ett med barnet och vi knyter an till detta magiska lilla underverk som det ju faktiskt är. Du kommer från och med nu och för alltid göra allt som står i din makt för att ditt magiska lilla underverk ska må bra och du kommer för alltid att sätta dig själv i andra hand från och med nu. Och du kommer aldrig att ifrågasätta ditt beteende. Det är som det ska vara. 

Kan du amma? Ja, då gör du det, och du får dåligt samvete om du inte kan. För amma, det ska vi göra, det är bäst för barnet. Vi går runt som hålögda, urtankade robotar, alltid redo att dra fram ett av våra bröst vid minsta gnyende från det magiska lilla underverket. Vad detta gör med våra hjärnor, ja det vet alla ni som har ammat. Är vi smarta när vi ammar? Nej. Och så här håller det på, vi blir trögare och trögare och till slut orkar vi inte ens titta åt en bok som är skriven för personer över 11 år. Sorgligt men sant. Kanske gör du en extra ansträngning och plockar upp ditt intresse för litteratur när ditt barn har vuxit upp och börjar förskolan. Du har lite tid för dig själv och du hoppar över städningen en dag. Kanske sitter du där på din kammare och suger glupskt i dig grammatiskt korrekta meningar och välformulerade dikter och får en bitter smak i munnen av hur världen såg ut innan mammaskapet?  Då kanske det är dags för barn nummer två? "Skadan" är redan skedd och du får inte bli för smart om du ska orka med livet som småbarnsmamma några år till...    

Skämt åsido...

Jag är mamma, jag hinner inte vara smart längre.

Men vet ni vad? jag behöver inte vara smart, det är faktiskt rätt skönt att vara trög och lycklig. 

Jag är nöjd på ett sätt som jag aldrig har varit förr. Mitt barn har gett mig ett konstant leende på mina läppar. Kanhända att det är ett goofy leende och kanhända att jag är hjärntvättad, men i såfall av kärlek. Mitt barn, min läromästare, har lärt mig, att den finaste kunskap i livet inte går att läsa sig till. Den finaste kunskapen kan du bara känna i ditt hjärta.

Hjärntvättad. Eller inte. 

Livets alla färger

I dag har jag varit i lite krigar-mode. Livet kommer i många färger och som mamma till ett barn med funktionshinder så gäller det att gå balansgång mellan dessa extremiteter. I bland funkar det. I bland är det svårt.


Ni kan läsa mer detta på Dalarnas tidningar; i detta Inlägg


Hoppas ni har en skön dag! ♥

Välkommen hit, vem du än är.

Trots att jag fortfarande jobbar på Freds PC vilket känns väldigt obekvämt för mig som är van vid en Mac så lyckades jag knåpa i hop ett inlägg på Pralin, dagen till ära. Glada Hudik och Pär Johansson (som jag har haft äran att träffa) är nämligen här och spelar i kväll och i morgon.

Jag hoppas att du ska gå om du bor i Leksand!


Här följer mitt inlägg i Dalarnas tidningar i dag;

Mina hjältar

I dag är det en bra dag.
Jag lyser upp när jag hör Julians resurs på förskolan berätta om vad dem ska göra i dag. Dem ska gå på föreläsning. Men inte vilken föreläsning som helst. Leksands kommun skickar alla sina pedagoger på föreläsning med Pär Johansson, grundaren av Glada Hudik, i eftermiddag . – Ja! Underbart! Ett bra drag av Leksand kommun, hejar jag. Per förklarar ju allt det där så bra. Att det som egentligen är så lätt görs så svårt när det handlar om våra individer som inte följer normen. Det är väl självklart att alla ska få ta lika mycket plats i samhället? Pär lyfter fram vår uttalade önskan som är lätt i teorin men svår i praktiken på ett humant och förståligt sätt. Jag har själv suttit på den föreläsningen och jag fick massor av energi, glädje, kunskap och tårar med mig hem efteråt. Främst av allt så fick jag en härlig energiinjektion med positiva tankar inför framtiden med mitt barn som kräver ett öppet sinne, engagemang och tolerans. Egenskaper som i bland är svåra att visa. Pär visar oss föräldrar att det KAN finnas rätt folk på rätt plats som verkligen engagerar sig i våra barn. Dem är inte jättemånga men dem finns. Jag vet att det finns fler som Pär därute, som inte ser hinder utan möjligheter. Gör det lätt när det är svårt. Som ser våra barn. Jag kallar dessa personer Mina hjältar. Jag har turen att ha några sådana hjältar i mitt liv med min son, och jag hoppas och tror eller förresten jag VET att jag kommer att möta många fler hjältar längs med vägen. Utan dessa hjältar så vet jag ärligt talat inte om jag hade lyckats kämpa varje dag. Så är du en sådan hjälte och läser detta, så ska du veta att du är högt uppskattad. Mycket högre än vad du tror.


JUST NU..
.. skiner solen och ger mig sommarkänslor, Fred och jag ska åka i väg och handla snart, i morgon kommer habiliteringen till Förskolan så då ska det tränas igen! ;) Julian går som vanligt på torsdag, men är ledig Fredag för då är det ju röd dag! Sedan ska vi på påskmiddag på Fredag. Lördag och Söndag ska vi ha grill här hemma.
Så härlig årstid det är nu!!

GLÖM INTE ATT NJUTA! Och kom ihåg att du är BÄST!



Love, Emily

GO LIFE!

Mitt inlägg i DT idag.

Kärlekens dag i dag!

Ord kan göra ont, men ord kan också göra riktigt gott. Just här och nu kan de dessutom göra dubbelt gott. Skriv något snällt till någon du tycker om så blir inte bara den du skickar det till glad, en krona per ord går dessutom till Friends arbete mot mobbning. Du kan välja att leverera via sms eller mail. Vi hoppas att få ihop 10 000 ord, så fatta dig inte allt för kort. Tack för att du stöder Friends.


För många av Sveriges unga är Alla hjärtans dag en av årets jobbigaste dagar. Friends rikstäckande undersökning visar att två av tre tjejer i åldrarna 14-22 år har känt sig utanför på Alla hjärtans dag. Det gäller även för mer än hälften av killarna i samma ålder. Friends manar till extra omtanke på Alla hjärtans dag, och att man tänker på att inkludera alla. Ett sätt är att skicka Goda ord på www.friends.se/godaord  Läs mer om undersökningen!



Mitt inlägg på Pralin i dag om Kärlek kan ni läsa HÄR


Love,

När du vill vara dig själv för en stund.

Kommer ni ihåg den där klassiska reklamfrasen, -” Jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också” ja, den kan ni ju omöjligt ha missat? Men idag funderar jag över vad jag egentligen är? Är jag mitt jobb och även mamma, eller är jag en mamma med ett jobb?  Jag vet, det låter fumligt det här, men den där frasen är så talande, för när man blir mamma, så är det endast det man är, till en början, sen kommer massor av andra saker in i bilden också och då börjar man nästan undra lite hur man ska få saker att gå ihop med mammarollen. Jag blev ju mamma, räcker inte det liksom? Ska jag vara karriärs kvinna nu också?  Jag har ju ett funktionshindrat barn, ett helt hus att städa, fullt upp med min träning för att få tillbaka min gamla kropp, är inte det jobb nog? Nej, det är det inte, för så ser inte livet ut, om man inte är en lyxhustru i Hollywood. Eller väljer att ha en knaper ekonomi resten av livet. Först var jag Emily, sedan blev jag mamma och nu ska jag vara både Emily och mamma, med ett jobb, med ett hushåll att ta hand om, med lån och bil och katt etc.  Det är svårt.  Och för att göra det ännu lite mer komplicerat så är jag inte bara en vanlig mamma, jag är mamma till ett funktionshindrat barn.  Ja, ni förstår varför jag blir så splittrad. Men som jag skrev till en kollega i ett mail i dag, jag tar en paus ifrån detta dilemma i kväll och sätter mig på kyrkbänken i Leksands kyrka och beskådar ett vackert luciatåg, för då behöver jag inte tänka någonting, då kan jag bara sitta och vara. Mig själv. För en stund.

Love,