Vi har en väldigt trotsig liten kille här hemma just nu. Trots är ju något positivt egentligen i och med att det betyder att barnets utveckling går framåt. Men det kan också bli väldigt negativt då det påverkar hela familjen och stressfaktorn i hemmet. Det är svårt att bita ihop och hitta tålamodet när man är trött och slutkörd. För det brukar man vara så här års. Eller i alla fall jag. Julian är extra känslig för sinnesstämningar och han märker direkt om jag är stressad eller trött och då är det ju ännu roligare att testa hur långt mamma håller.
Vi har väldigt mycket inbokat i januari och februari och om de ska gå smidigt så ska gärna allt det basala klaffa, som påklädning, toaträning, måltiderna, sömnen. Annars blir det kaos. Inget av det jag nyss nämnde funkar vidare bra just nu. Vi kämpar med nästan allt.
Alla barn kommer in i en trotsålder, men för barn med funktionshinder och kommunikationssvårigheter, så blir trotsandet väldigt uttalat då barnet såklart har en egen vilja om att kunna själv och inte behöva hjälp. Om du inte kan knäppa din jacka själv så slänger du dig på golvet istället, för du blir så frustrerad av att inte kunna. Som förälder så måste du vara supersnabb med de rätta verktygen i det ögonblicket (helst innan) annars kan beteendet från att slänga sig på golvet övergå i okontrollerad bärsärkagång där både krukor och andra lösa föremål ryker all världens väg. Så yttrar sig trotset hemma hos oss. Bland annat.
Jag minns förra trotsperioden och försökte verkligen stålsätta mig denna gång då fröken på förskolan berättade att femårstrotset kallas för "lilla tonåringsperioden". Men det går liksom aldrig att vara förberedd för man vet inte vilka områden som kommer att bli påverkade. Var det kommer att brista. Så man får planera och ligga steget före så gott det går. Bita ihop och andas.
Så nu ska det göras scheman här hemma igen. Ett för morgonen. Ett för kvällen. Bättra på veckoschemat med bättre bilder. Struktur och rutin. Två av de tråkigaste ord jag vet, men detta är nödvändigt för att få en harmonisk och glad liten kille.
Vi har lite tips på mötesplatsen om hur man kan göra för att inte tappa tålamodet när barnet trotsar: http://www.myperfectbaby.se/2014/01/att-hantera-trotsiga-och-svarstyrda-barn/
Idag var jag hos barnmorskan och fick lyssna på det lilla hjärtat, ta ett stick i fingret och se en film om amning. Nu har vi även bokat in alla besöken hos barnmorskan fram till förlossning.
Visst är det jobbigt när dessa viljedagar kommer! Det låter klokt att ta tag i schemabiten för att öka tryggheten. En klok man sa en gång på en föreläsning att metoder som inte fungerar ska inte upprepas. Ibland, bara ibland, kan det funka med att göra något barnet INTE förväntar sig och blir på så sätt avledd.
SvaraRaderaStackars lille Julian klart han blir frustrerad när han inte har kontrollen över sig själv. Puss o styrkekram till er båda!! Mamma