Vabbruari

Jag har vabbat från och till hela Februari nu. 

Jag måste säga att jag är ganska trött på snoriga näsor.

För egen del så fick jag min rejäla dos med influensan och blev inlagd och sedan var det bra efter två veckor. För mannen blev det värre. Han slog faktiskt lillen med hästlängder med sitt sjukmaraton där han avhandlade förkylning, influensa, lunginflammation, öroninflammation och nu sist magsjuka och vanlig förkylning. Allt det här inom loppet av en månad!

Denna Februari måste ha varit den värsta sjukmånaden på flera år, för många. Detta baserar jag helt sonika på alla statusuppdateringar som gjorts angående influensan på facebook.

Det har varit en lång, utdragen vinter och snön ligger fortfarande tjock på marken i många delar av Sverige. Men jag har kunnat höra fågelkvitter om dagarna i flera veckor nu och det är ljusare ute längre på kvällarna och när det är sol och snön smälter så gruset kommer fram på vägen då kan man ana våren. Nu hoppas vi på en frisk och solig Mars månad. Eller hur? 

We did it!

Vi måste bara berätta för er kära läsare innan vi tar tag i fredagsmyset här hemma. Prinsen och jag har varit väldigt glada idag, och vi är fortfarande väldigt glada över att vi kanske har tagit ett litet steg närmare ett samhälle utan fördomar. 

Killen som hade T-shirtbutiken som jag skrev om igår och som jag mailade till bestämde sig äntligen till slut för att ta bort tröjan med the R-word på!

Så snälla upp till kamp nu alla, kämpa mot ord som sårar, vare sig det gäller funktionshindrade, näthat mot kvinnor, personer med mörkt utseende eller andra utsatta. Om vi går ihop mot hatet så blir det lättare att få bort det. Var inte rädd för att säga till om du tycker att något känns fel i hjärtat!

Ha en underbar helg alla läsare!

Ser verkligheten ut så här för våra mammor?

Checka skillnaden mellan vit ruta och grå. (Gråter en skvätt).


Det finns stunder i vardagen då dessa fakta är mindre välkomna än annars. Som idag tex när jag och sonen ska åka iväg och representera allt som är gott med våra små extra. Att stå och le och vara lycklig när verkligheten är så jävlig. Att det i Sverige år 2013 fortfarande bränns folk på bål. I detta fall mammor till barn med speciella behov. Det får mig att må dåligt. Jag vet att det ser ut så här. Jag vet av egen erfarenhet att det är vi mammor som blir hemma på grund av att männen tjänar mest. Det blir vi mammor som tar hushållet, telefontider, träning, habilitering. Jag vill veta hur vi ska få detta mer jämställt så vi mammor slipper bränna ut oss! Just idag har jag inga svar men jag återkommer angående detta, just nu måste vi hinna med ett tåg.

Mitt solsken!

Idag var min ängel tillbaka. Ängelns mamma har jobbat en del "ute på fältet" den senaste tiden, det har varit väldigt kul, men jag har uppenbarligen varit saknad här hemma av lintotten. Idag tog vi en dag hemma för Julian har sovit dåligt och varit slö och inte velat gå till förskolan de senaste dagarna. Mamma...länge sedan, sa han vid middagen och la sin hand på min kind. Varm kind...Han log. Julian längtat mamma.

Logopedi och Vardagskomedi

Ett besök hos logopeden stod på schemat i dag.

Vi var hos logopeden i dag och jag fick lite dåligt samvete som vanligt. Jag kan ju faktiskt träna mer med Julian i vardagen ibland. Men nu när vi idag var på plats och jag inte kom undan så försökte jag utnyttja besöket till fullo och vi fick iallafall Julian att gå med på det mesta. Jag kan väl tycka att just logopeden har varit något som vi har behövt minst av (och varit minst hos) då vi tränar Karlstadsmodellen med ljudande etc. Det vi gör i munmotorik annars hemma är stimulans av eltandborste runt munnen, och det har räckt hittills. Men idag fick vi lite mer övningar att göra såklart...(det här kan ni göra över sommaren)...;)

Som ni vet så pratar Julian nu. Det är väldigt kul, för han har väldigt mycket kul att säga. Bara idag erbjöds jag två tillfällen med gratis vardagskomedi på högsta nivå av min älskade lilla son.

Scenario ett.

Julian betraktar en tjej som står och väntar utanför affären. Ingen förutom Julian kan sitta och stirra ut en människa långt över vad man normalt gör. Han tar in varenda detalj och det blir lite sådär pinsamt efter ett tag. Jag brukar få be honom att titta någon annanstans, så inte "betraktelseoffret" ska dö skäms-döden. ..Nåväl, efter ett tag så dök tjejens sällskap upp. Julian reser sig från bänken och skriker - Hej, kompis!!

Scenario två.

Efter besöket hos logopeden så går vi till MAX för att äta hamburgare, eller bacon, som Julian kallar det. Vi har beställt vår mat och slår oss ner. Vi väntar på våra burgare. En man går förbi med sin mat, då lyfter sig Julian upp ur stolen, och tittar på mannens burgare, han undrar sedan högt om mannen kanske var servitör och frågade; -Julians bacon?

Mannen går vidare.

Julian sätter sig ner med en suck och en duns. Han ser riktigt besviken ut och sedan drar han tag i mitt linne och pekar med en cirkelrörelse ut över MAX stolhav: - Mamma titta. Alla bacon.

Julians betraktelser

Hej hej hej hej!!

Här är jag idag! Fredagsskjortefiiin som mamma säger. Hon har så mycket töntiga uttryck för sig...Men när jag suckar så säger hon bara att hon ska passa på att klä mig i skjorta medan hon får, för när jag är äldre och ska bestämma själv så kanske den åker av... - Nej då, säger jag. Du kan vara lugn mamma , du ska alltid få bestämma mina outfits. Jag lovar. *Little fingers crossed behind my back * Thihi.

Vi är seena till Förskolan idag för jag tog sovmorgon och trötta mamma vaknade inte av väckarklockan...thihi.

Nej, nu måste vi gå! Trevlig helg på er!

love,

Julian &