Värdet av en kram

Ja. Herregud. Dessa utbrott. Det är väl så det är i den åldern. Men som med så mycket annat så blir det lite extra mycket känslor. En bergochdalbana som spårar ur lite mer än vanligt. Det gäller att andas. Både för vår älskling och för oss. 

Det är jobbigt med påklädningen på morgonen. I morse så blev jag skallad hårt två gånger, lyckades parera ett måttat slag mot ansiktet och hann precis få på overallen innan morgonskjutsen stod utanför och väntade tålmodigt. Det värsta är min älsklings skratt som kommer efter ett slag. Det är så svårt att vara likgiltig inför det skrattet när man sitter där med brinnande kind och brinnande tårar innanför ögonlocken. Jag vet att han testar, men det är så jäkla svårt att behålla masken.

Jag ska berätta för er vad det är som får mig att lättare ta mig igenom detta krig. Vad det är som får mig att resa mig upp och borsta av dammet och ladda om bössan. Jo. Mellan de snäva svängarna av frustrationskaos, fula ord och tålamodsprövningar som utdelas här hemma just nu, så delar den älskade fienden även ut de mest kärleksfulla små mjuka kramar man kan tänka sig. 

Strategispel eller inte. Jag är otroligt svag för dessa kramar. Jag lever för dessa kramar. Det är nämligen såna där avväpnande kramar som skulle kunna rädda hela världen. 

Efter ett onödigt bråk så blir ögonen alldeles blanka hos oss båda, ett tveksamt leende, frågande ögon; mamma ledsen? Ja, jag är både både ledsen och trött. Jag var arg ett litet tag, men inte mer, för jag ser hur du kämpar med dig själv, min älskade du. 

Kraaam, mamma? Dina händer flyger upp i luften och du drar mig till dig så hårt du kan. 

-Förlåt, inte mening. Du stryker mig över kinden och pussar mig så där som du gör med din tunga ute så det blir mer som en hångelsession med extra saliv än något annat. Men det gör inget. Jag är så otroligt tacksam för denna ovärderliga guldgosse med antenner upp till taket. Man kan liksom inte låta bli att krama honom.

Idag är det kramens dag så man kan nästan säga att det är guldgossens alldeles egna dag. Mästaren på kramar. Han som lärt mig mer om livet och värdet av en kram på futtiga fem år än vad någon någonsin gjort.

Jag hoppas att ni har någon egen kär person att krama om idag och varje dag. Eller varför inte passa på och göra någon annan glad och bjuda en främling på en av dina kramar?

Gör det! (självklart med lite fingertoppskänsla, annars kan det ju bli konstigt :) 

"När jag får en kram blir jag alldeles lugn! Då känner jag mig glad och allt jobbigt är som bortblåst."

 - Bosse Östlin / Glada Hudik-teatern

Min perfekta lilla arvsmassa är så smart. Han väger upp med tusen kramar efter utbrott.