Att fånga vardagens magi

En kärleksfull syskonpuss mitt på golvet bland slarvigt slängda leksaker kan stjäla mitt andetag. Dessa grabbar. Som är mina. Jag kan knappt förstå. Tårarna rinner för kärleken. För sårbarheten hos dem båda. För förvirringen som råder bland mina känslor och hos kära storebror som testar mig och hans far till bristningsgränsen just nu.- Mamma och pappa är döda. Det var vad han sa. Det var säkert även så han kände när han förstod att vår totala uppmärksamhet aldrig mer skulle komma tillbaka, om än i korta stunder eller i små utflykter när lillebror har barnvakt. 

Jag gråter över den spillda mjölken som sinar i mina bröst när stressen av att inte räcka till för båda mina barn tar över min kropp. Jag hinner inte. Mitt äldsta barn har speciella behov. Han behöver mig speciellt mycket nu och jag prioriterar hans fundamentala behov och hans trygghet. Jag ger flaskan till lillebror samtidigt som jag sörjer över att amningen blev lidande. Något måste ju bli lidande. Jag intalar mig själv att jag släpper alla krav och tänker att det är okej ändå.

Livet. Hårt, men samtidigt vackert. Allt det där blir så uppenbart när man får barn. Hur livet är så skört och hårt men samtidigt så vackert.

Jag är så otroligt lycklig över att ha lyckats få bli mamma ännu en gång. Denna gång en ny mammaroll, en mindre psykiskt krävande än så länge, men ändå livsförändrande. Jag är en ny person nu. En tvåbarnsmamma och jag kan aldrig gå tillbaka. Det ska bli härligt att se vart denna nya roll tar mig!

Mina fingrar knapprar just nu på tangentbordet samtidigt som jag försöker balansera upp en snusande dreglande treveckors på armen, varken han eller jag vill förlora närheten. Ibland stannar jag upp och vaggar och pussar och älskar den lille valpen. Då fortsätter han sova. 

Jag vill bli bättre på att dokumentera mitt nya liv på bild. Inte bara försöka tvinga ihop bilder på uppklädda småttingar inför familjesammankomsterna. Nej. Jag vill spara det som är på riktigt. Många gånger så önskar jag att jag hade en fotograf med mig jämt. Någon som kunde dokumentera de där speciella vardagsögonblicken som jag så gärna vill spara, inte bara i mitt minne utan även i mitt fotoalbum.

En barnvagnspromenad i strålande solsken som plötsligt övergår i hällande regn. Jag hinner bli dyngsur när jag rusar hem till den torra tryggheten, men det gör ingenting för jag hade efter graviditeten med jobbig foglossning glömt hur skönt det kändes att springa utan smärta. Nu minns jag och mitt leende är värt att dokumenteras. En bländande selfie får en ny innebörd och det är precis där, i de oplanerade och ickeperfekta vardagsögonblicken som magi uppstår. 

Om du är förälder och precis som jag hade tänkt börja fotografera mera och vill läsa lite tips om hur du lyckas fånga vardagens magi i bilder så är det denna bok du ska läsa!