Brorsan

Aldous är här nu. 

Han har varit här sedan 05.54, den 1 Maj och han är alldeles, alldeles underbar. Det känns som att han har varit hos oss för alltid.

Jag börjar sakta men säkert återkomma till livet utanför bebisbubblan och jag sprudlar av energi och lycka över att vara tvåbarnsmamma. Jag fick en underbar förlossning och jag fick min revansch. Precis som jag ville ha den. Allt var nästan för bra för att vara sant. 

Snart kommer jag att skriva mer. Jag har så mycket att skriva. Bara tiden finns att ta ibland så ska jag skriva. 

Nu ska jag snusa Aldous och han är så mjuk så han nästan inte känns.

Lycka.